tisdag 14 augusti 2012

Svar till en läsare: "Min mamma är homofob".


Ofcörse le gay guru will answör! Haha....
Mitt tips kanske kommer låta lite fjantigt men jag har själv vuxit upp med en konservativ mamma som är emot typ allt nytt som händer i familjen som är utom hennes egen kontroll. Det har varit svårt för mig att få henne att acceptera min diagnos, det faktum att jag behöver utredas, att jag är lesbisk osv.. Nu för tiden är hon mycket mer öppen än innan men det tog ett tag att få den relationen vi har idag, och vi har haft rätt knagglig kontakt de senaste fem åren.
Det jag gjort när jag känner att jag behöver ta upp något med henne men är orolig för hennes reaktion är att skriva ner det istället. Antingen köra old school-brev eller skicka ett email (föredrar nog brev dock.)
Skriv ner dina tankar och känslor. Förklara att det inte är ett val, utan att du är född sådan, och att du vill att hon ska vara stolt över sin dotter oavsett vem hon blir kär i. Att det skulle göra dig lycklig om hon kunde acceptera dig för den du är, och att den här tjejen betyder mycket för dig. Jag försöker inte säga åt dig vad du bör och inte bör säga så klart - endast ge exempel.
Skriv precis vad du behöver skriva. Du kan sedan lägga brevet under hennes kudde eller var det nu känns bäst - kanske när du själv inte är hemma så du inte behöver gå och vara nervös över om hon har läst det osv.
Senast jag och mamma hade något att bråka om som hon inte ville acceptera mailade jag henne o sa att hon skulle kolla mailen innan hon skällde. Hon nämnde inte mailet, och inte heller situatoinen, och har inte gjort sedan dess.
Jag och Ronja brukar också skriva ner saker vi tycker är jobbiga eller pinsamma att prata om. Vi kan till och med sitta med ritpapper i soffan och skriva lappar till varandra, haha. Låter så fånigt men det är verkligen en bra metod tycker jag. Hoppas du tycker det är värt att testa, och lycka till! Kom ihåg att det INTE är något fel på dig, och du har INGET att skämmas för!!!!

1 kommentar:

  1. alltså! måste bara instämma i det här med att skriva brev/lappar är en ypperlig grej. jag har nog gjort så hela livet. när någonting varit för jobbigt att prata om, så har jag skrivit istället.
    (när jag i 12årsåldern ville köpa min första bh tillexempel...hehehe. det var en asjobbig grej ju. så jag skrev ett brev till mamma och la det på hennes kudde. och så läste hon det och så åkte vi och köpte mig ett par bysthållare! bra grej!)
    och fortfarande skriver jag lappar. till claes t.ex. jag är ju väldigt känslosam och smörig på många sätt, och vill väldigt gärna berätta för claes vad jag känner och tycker och tänker, men ibland är det helt enkelt alldeles för pinsamt smörigt för att jag skall våga ta det i min mun. så jag skriver lappar!
    första lappen han fick skrev jag på bussen innan vi skulle ses på en promenad. "pull yourself together now and fall in love with me". den hjälpte nog. för nu är han kär i mig.
    wäääää.

    fan vad jag sunkade ner det här skitbraiga blogginlägget med en skitfjantig kommentar som inte hade någonting med ämnet att göra, förutom lappskrivandet då.
    förlåt för det.

    och puss. å hej.
    å lycka till till frågetjejen!
    <3

    SvaraRadera