lördag 29 september 2012

Tankevirrvarr - att skriva för närstående.

Jag vill ta upp ett ämne som jag just nu funderar mycket över. Åh nej, inget världsomfattande, men något som berör mig personligen. Det finns vissa i min närhet som läser min blogg, och som jag helst inte vill ska läsa den. Två exempel är min pappa och Ronjas lillebror. Även om Kasper knappast gör det ofta bör jag ändå tänka på vad jag skriver. Att pappa läser påverkar mig naturligtvis ännu mer. Eftersom han är min pappa vill jag ju framstå som han redan ser mig. Han känner inte 100% av mig, precis som ingen känner 100% av någon. En del av mina djupare filosofier, upplevelser jag vill dela med mig av eller frågor jag funderar över kanske inte en pappa måste läsa och veta om.
Jag vill inte påverkas av någon. Jag vill vara en egen människa, en person, en själ i världen. Inte någons dotter. Inte här. Det här är min blogg, mina känslor, mina tankar och mitt liv. Nog för att den är publicerad på internet och vem som helst tekniskt sätt kan läsa den, men jag vill fortfarande kunna vara mig och inte cencureras. Nog väljer jag vad jag skriver, men om man samtidigt påverkas till dessa val - väljer man då verkligen själv?
Jag skriver väldigt sällan personliga saker eller saker om mig själv över huvud taget, utan mer om vad jag gör på dagarna, publicerar foton eller min åsikt om något jag läst, sett eller hört. Jag skulle vilja publicera annat också. Saker som jag behöver skriva av mig om, få ut ur mitt huvud eller som kan hjälpa andra. Suck. Jag vet inte. Samtidigt är det svårt att be min pappa inte läsa bloggen eftersom det är ett sätt för honom att veta vad jag har för mig när vi ses så sällan som vi gör.

1 kommentar:

  1. Håller med dig, det är ett jäkla gnagande i skallen. Jag har samma problem slash funderingar. Just keep fundera, eller nåt.

    SvaraRadera