torsdag 11 oktober 2012

Hos pappa för lite självrehabilitering.

Om jag bara kunde stoppa tiden och gå i koma ett tag. Det är dags att byta mediciner nu, eller höjda dosen. Jag har skjutit på det länge nog för att jag ville klara mig själv, vara starkare än jag är, inte låta kemikalierna göra jobbet. Well news flash Sanna, du behöver hjälp ibland, acceptera det.
När jag väl ringde till vårdcentralen för att beställa tid hos min psykiatriker svarade den enerverande sköterskerösten att hon slutat, gått vidare i sin utbildning, jobbade på sjukhuset nu. Jaha, sade jag uppgivet. Vad händer med mig då?
Efter ett tio minuter långt samtal, där hon bland annat oroat frågade om jag inte skulle gå till en kurator för jag är ju trots allt bara nitton, kill me, så kom hon fram till att jag skulle byta vårdcentral så jag kunde få ordentlig hjälp. Hon hade ju också "barn"  i min ålder och man måste ju ta hand om oss. Hon frågade mer än vad som var nödvändigt och skrev ner att jag ville skada mig själv och snart inte kunde stå emot fast jag gång på gång påpekade att det inte stämde. Det enda jag sade var att tankarna kom tillbaka ibland, fast de knappt existerat på flera år. Hon fick mig att låta som ett litet psykfall, ett barn i desperat behovav hjälp, istället för en ungdom som bara behövde diskutera medicindosen. Suck. Jag orkar inte börja om. Även om de får mina journaler har jag inte lust att sitta där igen i den obekväma stolen och försöka övertyga dem om att jag mår bra och det bara är en obalans i hjärnan. Det kemiska. Att jag redan gått i KBT och att jag inte behöver någon jävla kurator för det finns inget att prata om. Jag mår piss även om jag har allt i livet jag vill ha och är helt nöjd med tillvaron och framtiden. Men sådant finns visst inte i vårdcentralsvärlden, i alla fall inte utvöver Rose-Marie som jag nu inte kan ha kontakt med längre.
Är de för veliga tänker jag fan ringa henne på sjukhuset och be henne hjälp mig. Hon kan inte bara överge mig och lämna mig åt en hög crazy people som tror de redan vet allt om mig och hur jag fungerar. Fuck you very much.
Ska till Skogslyckan imorgon vid tio och skriva mig där, tydligen. Sedan får vi väl se vad som händer. Undrar vad som händer med mitt recept... tänk om ingen vill förnya det. Suck.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar