måndag 1 oktober 2012

Jag önskar tyngden i bröstet kunde släppa.

Jag är så trött på piller, mediciner. Suck. Ont. Jobbigt. Rastlöst. Biverkningar. Svett. Sova. Orkar inte. Dö. Försvinn.
En tyngd över bröstet. En stor tung meteorit av oförklarlig deppigghet som bara landade där utan någon logisk anledning. Ringa doktor, öka dos. Orkar inte. Jobbigt. Onödigt. Eller?
Surrar i huvudet. Slutar inte surra. Avbryta. Distrahera. Knaka. Snurra.
Vänta på ett svar, skrift på papper. Andra ska förstå. Vad som är fel. Ännu ett fel. Medicinera. Bättre så. Inte så mycket surr. Väntan. Osäkerhet. Gnagande.
Ont i kroppen, ont i själen, ont i hjärnan, i ögonen, i hjärtat. Allt är så högljutt. Saknad, specifik eller oviss. Något som fattas, som ett hål, en grop, en gipsform som inte passar. Besvikelse.
Trött. Trött. Trött. Trött. Trött. Trötthet.

En liten plutt i rymden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar