söndag 21 oktober 2012

Svar till en läsare: Hur visar sig dina diagnoser?

"hur visar sig dina diagnoser i vardagen? är det ngt speciellt som blir svårare tex? kram bra blogg"

Well, det är lite olika... har några stycken^^ 



  • Depression med tillhörande ångest har funnits sedan jag var tretton. Nu för tiden märks den inte av så mycket. Jag har en bra medicin (som jag dock behöver höja dosen på) så jag är stabil för det allra mesta.
         Innan medicinen var jag apatisk, kom knappt ur sängen, grät hela tiden, kunde inte visa mig bland folk i princip, tyckte inget var roligt, hatade mig själv och i många år självskadade jag också (varit fri från det länge nu!). Men men, efter doktorer, KBT och 3 olika mediciner är det mycket mycket bättre!
         Sedan brukade jag få ångestattacker väldigt ofta också. Typ inte kunna andas och skrik-gråta och så. Väldigt hemskt.
         Ett tips om någon känner igen sig är att, istället för att skada sig själv, gå in i duschen med ljuset släckt och bara sitta eller ligga under de varma strålana. I mitt förra hus här på skolan hade vi väldigt små duschrum (typ storleken av en duschkabin) så där var det perfekt att sitta och lipa eller gunga eller vad jag nu behövde göra. Kunde sitta där en timme och sedan må bättre! Verkligen ett tips, för jag vet hur det känns när man inte vet vad man skall göra eller vad man ska ta vägen :)
         Det jag nu kan märka av är snarare biverkningarna av medicinen. Jag svettas mer än innan, är trött för det mesta, har inte lika stor sexlust, darrar ibland och har svårt att kissa.
    Typ kan behöva kissa 3 gånger på fem minuter osv. (Sorry för too much info, haha.)
  • Aspeger påverkar mig på det sättet att jag i skolan eller när jag är med vänner osv kan bli väldigt trött i huvudet i jämförelse med andra. Om det är högljutt kan jag inte lyssna på en sak i taget och det känns som väggar av ljud som trycks mot mig. Jag föredrar att vara för mig själv ganska ofta, istället för att umgås med någon.
         Jag har också svårt att umgås med vänner om det inte är noga planerat - speciellt om vi inte setts på länge. Sedan är jag allmänt akward socialt. Jag är kass på att kallprata och hatar att vara ensam med en person jag inte känner. Har en del specialintressen som enligt mina utredane doktorer är kriterier för diagnosen. När jag var liten var jag väldigt tidig med att prata, läsa och sådana saker. Jag sjunker fortfarande gärna in i böcker och hamnar i min egen lilla värld. Är mer av en iaktagare som uppskattar att sjunka inåt i mitt eget huvud än en aktiv social människa. (Utom när jag är med vissa nära vänner, kan bli helt cp, haha.)
         När det kommer till närhet och förhållanden har jag alltid varit rätt missanpassad. Jag var livrädd för närhet förr och det värsta jag visste var när folk skulle krama om mig och jag knappt kände dem. Jag kysste någon första gången när jag var 16 år liksom, haha. Mina flick- och pojkvänner (japp, been there) har ofta sett mig som kallhjärtad eller elak eftersom jag ibland inte förstår att jag säger något på fel sätt och inte känner känslor på precis samma sätt som andra - även om jag känner dem.
  • Uppmärksamhet/koncentrationsstörning UNS visar sig mest i skolan och när jag läser böcker. Jag kan inte ta tag i saker och jag har svårt att koncentrera mig. Jag kommer lätt efter med inlämningar eftersom jag måste ta det en liten bit i taget hela tiden. Kan verkligen ha det hängande över mig.  Har inte kunnat läsa böcker på flera år men nu kämpar jag med det igen.
         Jag är rastlös inombords hela tiden, har svårt att sova och är väldigt lättdistraherad när jag är i ett samtal/pratar om något. Kan avbrytas av en färg på andra sidan matsalen eller en tanke eller ett ljud...Ja, ni fattar grejen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar