lördag 5 januari 2013

Hej mina gråtpåsar är som tomtesäckar.

Ville bara klargöra för alla att jag inte klandrar Ronja för uppbrottet. Det hade nog tyvärr hänt om ett par år om det inte hände nu. På grund av hur otroligt sliten man blir i både hjärta och själ när man bor så lång ifrån varandra och aldrig får någon form av rutin eller trygghet.
Vi har gjort upp en pakt, för vi är fortfarande kära och älskar varandra. Om det är menat att vara vi så blir det vi i slutändan. Om båda är singlar när jag gått ur högskolan skall vi göra ett nytt försök, har vi bestämt. Start over. Synd att det känns som ett antal livstider dit, men det är i alla fall något. Ingen av oss vill ta av ringarna, så det tänker vi inte göra. Och vi ska spara alla brev, teckningar och kärlekslappar... ska göra en fin låda till de jag har. Suck. Detta är så fruktansvärt jävla tungt. Så mycket jag hade gjort annorlunda om jag visste att förra gången vi sågs kunde vara den allra sista. Sista gången våra läppar möttes. Sista gången jag fick se hennes nyvakna ögon när jag slog upp mina, nosa på hennes hals, se henne dricka kaffe, se henne gå, le, skratta, leva. Hålla hennes hand. Mycket ligger och gnager i mitt bröst. Kan inte sluta tänka. Vill inte sova ensam. Kan inte sova alls. Vet inte än hur det kommer bli med vår kontakt framöver. Båda behöver tänka. Fan vad jag älskar henne. Detta är inte rättvist. Jävla avlånga land. Jävla allt. Jävla tillvaro. Kan inte med ord beskriva hur ont det gör. Hur ont det gör för båda. Vad vi hade. Hur speciellt det var. Vet inte hur jag ska få ut det onda ur mitt bröst. Jag går sönder inifrån. Hjälp.


1 kommentar:

  1. :( vet inte vad jag ska göra för att få dig att må bättre...tror att du skulle behöva en kram just nu <33
    / en läsare

    SvaraRadera