lördag 5 januari 2013

Känns konstigt att städa ur plånboken på kärlek.

Den rosa lappen är det finaste någon gett till mig. Alltid när jag hade en dålig dag tog jag upp den och började le. Kommer få göra en gigantisk Ronjalåda och packa ner allt. Kan helt enkelt inte slänga det. Det betyder för mycket för mig. När jag åker till skolan imorgon kommer jag mötas av massa söta lappar där hon frågar när vi ska gifta oss och annat som nu inte spelar någon som helst roll. Kan inte fatta att för två månader sedan frågade hon mig om min hand. O nu är det så här. Det är så overkligt att jag inte kan förstå att det händer på riktigt. Har gått från att vråla i kuddar och gråta mig till astma-attacker... till att bara vara typ... avstängd. Orkar inte någonting. Fuck, har en stor Scrap Book med alla biljetter från konserter vi varit på, bilder minnen, kvitton, festivalarmband... halvtomma sidor med rubriker för alla de äventyr vi skulle på. Orkar inte. Förstår inte varför. Mitt finger känns så tomt utan hennes ring. Som att något fattas hela tiden. Det gör det också. Hon.



3 kommentarer:

  1. Nej men åh. Jag beklagar verkligen!

    SvaraRadera
  2. Jag beklagar verkligen, sjukt mycket. Åh.. Önskar att jag kunde trolla. *skickar styrketankar till dig*

    SvaraRadera
  3. Killen som gillar att umgås med dej IRL och här.5 januari 2013 13:05

    :'(

    SvaraRadera