fredag 22 februari 2013

Man vet att man är vuxen när Peter Pan = Sexism.

Familjemys i Axelsson-hushållet, och detta med Disneys Peter Pan som underhållning. Jag känner att detta blir nog mysigt. Det var ju ett bra tag sedan jag såg den. Fem år kanske, minst?!
Det dröjer inte många minuter innan jag snappar upp riktiga sexism-vibbar. Kanske borde jag förväntat mig detta från en film gjord under femtiotalet, men jag stör mig lika mycket på det ändå!

  • Lena förklarar med sin sensuellaste stämma att hon så klart måste hjälpa Peter att sy fast skuggan igen. Det är ju sådant kvinnor kan, fniss fniss [insert fladdrande ögonfransar och ett tipptåande fram till sylådan hon självklart har i beredskap högst upp i byrån.]
  • Åh nej, nu är vi alla illa ute ty pappa är en bitterfitta och vill kasta ut stackars hunden som bara försöker hjälpa till. Bäst att mammis gömmer sig i ett hörn tillsammans med barnaskaran hon så lydigt producerat. Inte säga emot stackars pappis som säkert bara haft en dålig dag på jobbet medan hon trallat runt och fixat frillan där hemma!
  • Lena sitter på knä på golvet framför Peter och syr i hans skor. Han säger med himlande ögon att han tycker tjejer (aka just nu hon) snackar för mycket. Ojsan då, tänker Lena rodnande, bäst att hålla käften så denne ädle man inte blir butter!

Sedan slutade jag att titta för jag blev bara rätt trött på min egen hjärna som påpekade alla dessa saker för mig medan jag egentligen försökte se en charmig saga om pirater och vilda pojkar. 

Tror ni en pojke hade suttit där hon sitter?




"Nämen slåss inte nu pojkar, vi kan alla baka kakor istället!"
Vilken tur att hon slipper stå på den stora läskiga kedjan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar