lördag 23 mars 2013

The kids from yesterday...

Då skall My Chemical Romance sluta. Visste att den här dagen skulle komma. Ända sedan jag hörde The kids from yesterday, och de sjöng "Well this may be the last of all the rides we take." Har inte kunnat lyssna på den utan att gråta lite. Det var nog bra att jag fick tid att inse vad var oundvikligt. Deras familjer växer, barnen växer upp och bör förmodligen inte göra det med två turnerande föräldrer. Mitt hjärta gör ont, men är så oändligt tacksam. För allt. För att jag finns idag. Speciellt tacksam för all styrka och inspiration  Gerard har givit mig. Allt hans resa har betytt för mig. Att han reste sig ur askan som en fenix och fick mig att göra det samma. Älskar honom, hur galen det än gör mig. Tack tack tack, för sju otroligt fina år fyllda av tårar, svett, skratt, töntflin och snuskiga fanfics.
Tack för att ni fanns. Och finns. Ni kommer aldrig sluta vara. Även om ni slutar skapa nytt.
Och jag kommer aldrig sluta älska någon av er, eller något ni gjort.
Tack.

n

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar