onsdag 10 april 2013

Det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta.

Då var Sofia hittad död. Sofia vars Missing People Sweden-bild Frida visade mig på facebook igår och skämtsamt frågade om det var någon jag kände igen eftersom hon var från Uddevalla. Ja, sade jag. Jävlar. Jag känner ju henne.
Försökte lugna ner mig själv. Sådant här händer inte. Inte så nära. Hon vill förmodligen bara vara ifred eftersom hon inte mått så bra det senaste.
Nu har de hittat hennes kropp. Döpt om henne till "ung kvinna död" och "18åring hittad avliden".
Det är sådant man aldrig tror skall hända någon i ens närhet. Aldrig, aldrig, aldrig någonsin. Speciellt inte en människa med stora drömmar om att bli fotograf och ha sin egen webbyrå. Som lägger upp eftertänksamma texter på sin blogg om hur viktigt det är att fortsätta framåt och hur många anledningar det finns att vara glad.
  Vi umgicks inte i verkliga livet, även om det fanns en tid vi funderade på det. Jag var för blyg när jag var yngre.  Vi hade kontakt i flera år via bilddagboken eftersom hon började bevaka mig där för... ja, väldigt länge sedan. Hon tyckte om My Chemical Romance. Hon sade alltid hur snygg jag var och jag rodnade för jag tyckte hon var det också. Under perioder pratade vi mycket. Om allt möjligt.
Hon kommenterade min blogg för inte alls länge sedan. Jag räckte över klänningen hon köpt av mig för inte alls länge sedan... Det känns helt sjukt att hon aldrig mer kommer kunna ha den på sig. Aldrig mer ta ett kort på sin katt. Aldrig mer fika med sin mamma på Yerba, vilket är ett av hennes sista inlägg. Hon var så himla bra. Så. himla. värd. att. må. bra. Verkligen en härlig människa. En sådan man är glad att den kom till.
Vi åkte samma nattbuss för bara ett par veckor sedan när jag skulle hem till pappa. Jag var för trött för att vara social så jag lyssnade på min iPod och orkade inte säga hej. Tänkte att om hon märkte mig, och undrade varför, så kunde jag bara förklara det på facebook nästa dag. Borde sagt hej.
Känns så konstigt. Fy fan. Inte hon av alla. Hon var en av de bra. Inte för jag vill att någon annan ska dö heller men det känns så... naket, brutalt och slimigt. Äckligt nära inpå. Omskakande som in i.
Kommer gå runt med ett svart tungt moln inom mig ett bra tag framöver. Vill fortfarande tro att det är ett skämt. Tänker inte säga vila i frid, för jag tror inte man blir något annat än maskmat. Men hon kommer definitivt bli ihågkommen så länge jag lever.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar