lördag 27 april 2013

Sitter här i tårar och har ont i hjärtat igen. Fy fan vad hemskt.

Det är som om allt i Uddevalla påminner om Sofia just nu, och så har det varit sedan hon dog. Jag kan inte stå på tågstationen med musik i öronen utan att tänka på alla gånger hon stått där och väntat på tåget till Göteborg. Alla låtar jag äger tycks handla om sorg, död och självmord. Som om just de låtarna hamnat i mina playlists precis nu. När jag går upp för Kungsgatan tänker jag på hur hon gick till skolan. När jag står på busstationen tänker ja på hur vi möttes där när hon köpte min klänning. Hon var så fin. Så bra. Stackars stackars hennes föräldrar och syskon. Om jag känner så här kan jag inte ens föreställa mig hur de måste känna. Kan inte sudda ut bilden av henne helt blek och blå om läpparna. Jag hoppas att hon förlorade medvetandet snabbt. Att det inte gjorde så ont. Jag har aldrig trott på gud och har aldrig haft något intresse av att sätta min fot i en kyrka, men jag ville verkligen vara med på hennes minnesstund. Dagen till ära låg jag på sjukhus, så klart. Inte riktigt rättvist. Then again,what is...
Jag har inte bestämt mig än om jag skall gå på begravningen. Kommer känna mig dum eftersom vi bara var vänner online. Men ändå... vänner som vänner. Vill få något slags avslut i suppose.
Får kolla om Patrik eller Willy skall gå dit. Känns nog lite lättare om jag går med gamla vänner.
Vila i frid, Sofia. Vare sig det finns någonting på andra sidan eller inte.


         


                     

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar