torsdag 11 juli 2013

London Pride 2013 - En underbar dag.

Jo men om jag äntligen skulle ta mig an detta Pride-inlägg kanske? Först och främst bör jag säga att detta är lååååå(åååååå)ngt ifrån alla bilder jag tog. Jag kommer alltså att lägga upp fler framöver.
Jag tog tåget in till London på morgonen för att möta Julie, en tjeckisk flata som jag träffat via couchsurfing.org - en mycket bra sida. Hon var en halvtimme sen vilket ledde till att vi inte hann ta oss till början av paraden, utan bestämde oss för att möta den en liten bit längre ner. Väl där i folk-kaoset (!) märker vi att det står vakter överallt och de har satt upp stora staket. När vi vänligt frågar hur man tar sig in i paraden får vi till svars att det gör man inte, om man inte var med från början. Något (HA) panikslagen tar jag min kamera och försöker fota det jag kan medan jag jobbar mig i motsatt riktning för att hitta början på detta till tyckes oändliga regnbågståg. Julie och jag lyckas komma ifrån varandra men när jag äntligen vandrar längst bak i paraden springer hon lycklig fram till mig och vi kan äntligen slappna av och hojta med i alla glada ramsor. Allt eftersom vi skred framåt genom centrala London lyckades vi springa/lyckoskutta framåt i paraden ända till "The Google Cloud" - dvs en gigantisk vagn i molnskepnad med ett flertal våningar inklusive ett gäng glada gayglers. Det är alltså så öppet homosexuella google-anställda kallar sig i sådana här sammanhang. De bidrog definitivt till öset och vi höll oss dansande bredvid dem ända tills vi nådde Trafalgar Square - en magnifik plats, för övrigt. Resten av dagen spenderades flämtandes i värmen längst fram vid scenen. Hela Trafalgar var smockfullt med människor - och jävlar så många snygga flator det var överallt. Höll på att dö med jämna mellanrum. Det bästa med showen och spexet på scenen var att den öppet homo Andrew Hayden-Smith från Doctor Who hjälpte till som värd, hihi! *geekgasm*. I slutet av dagen var det meningen att vi skulle dra till Candy Bar, en av världens mest uppmärksammade flatbarer, men jag var alldeles för trött, uttorkad och öm i både fötter och axlar. Jag kom hem och somnade väääldigt skönt med en slags uppfylld önskan i bröstet. Som ett fluffigt moln, som en extra solstråle ner på livet, som en kram bakifrån av hela folkmassan som sade "det är okej, du är aldrig ensam i det här".


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Sliten som fan och lycklig som få.
Efter parad @ Picadilly Circus.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar