fredag 7 mars 2014

We may slowly be going insane. Jag hoppas vi håller ut till studenten.

Denna vecka har bestått av att samla ihop de allra sista krafterna i kroppen (som man egentligen inte har) och försöka rikta dem mot att vara produktiv och få färdigt alla uppgifter som måste göras. Detta är lättare sagt än gjort. Mycket bättre att ta selfies med pennmustascher än att skriva bokanalys, am I right? Igår började jag städa ur rummet också. För sista gången, shiiiit. Nu känns det snart i tårna. Lite i ena bröstvårtan också, om jag känner efter. Pirr i magen. Längtan. Skräck. Allt på en gång. Har inte kunnat sova ordentligt på flera månader och missar typ hälften av alla lektioner för att jag inte klarar att gå upp klockan 7 på fyra timmars sömn. Väntar på att höra från neuropsyk, som tur är. Hoppas att vi kan komma fram till något. Tackade nej till ADHD-medicinering i samband med utredningen men nu orkar jag inte mer. Nog för att jag kan klara skolan utan dem om jag verkligen pressar mig själv som ett as, men när även sömnen drabbas hårt så ger jag faktiskt upp. Jag lyssnar på min far och erkänner att jag måste prata med doktorerna om vad som är bäst för mig. Synd att jag måste få en ny doktor på öppenmottagningen bara. Avskyr att byta sådär. Man vet aldrig om personen är ett totalt pucko som bara vill skriva ut massa piller.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar