tisdag 19 augusti 2014

En tur till köpcentrat = en uppvisning av patriarkala normer.

Igår kände jag inte för att sitta inne vid datorn hela dagen (wow, I know right?) så jag bestämde mig för att åka och fönstershoppa lite. Inne på Lindex barnavdelning hör jag ett barn säga till sin mamma;
"Vilka små ben! Mamma jag har aldrig sett någon med så små ben!" (om en väldigt smal skyltdocka). Jag själv kände bara, shit, det börjar redan. Ungen kan inte vara mer än 5, kanske 6 år gammal och hen utsätts redan för smalhetsen som genomsyrar vårt patriarkala samhälle. Det bör också noteras att detta sades om en skyltdocka som skulle föreställa just ett barn.
Inne i bokaffären hör jag en upprörd mamma säga till en anställd;
"Ja det är ju inte så roligt för tjejer när det bara finns med [ohörbart] på!". Jag tror att det hon mumlade var "superhjältar", och hoppas att jag hörde fel. Hon var klart upprörd och skulle minsann åka till en annan butik, där det fanns tjejgrejer.
Sådana här saker hör jag i princip varje gång jag vistas i butiker. Jag minns när tanten som jobbar i bokaffären (en annan än den ovan nämnda) frågade sin kund "jaha, en present, är det till en flicka eller pojke?"...alltså om böcker! Sidor med ord! Måste vi köna böcker nu också!? Hur kan en inte se vilken skada detta gör?
Jag minns när jag var på Ö&B och kollade på sängar till Velma och en amerikansk mamma säger till sin son "No, that's for girls, that's a girls toy!" och drar honom bort från den rosa kassamaskinen han trånar efter. Ja ack, tänk om han fått en rosa leksak, han kan ju bli bög eller något!
Sedan finns det ständigt människor som säger att det är "lika skadligt att tvinga barn till ickenormativt beteende" som om själva genustänket handlar om att tvinga alla pojkar att bära klänning och alla flickor att leka med bilar. Det har aldrig handlat om detta. Då har en bara inte lyssnat. Det handlar om att se till vad barnet självt vill - och inte tvinga in henom i ett pyttelitet fack med OK-stämpel och förklara att resterande saker i världen är förbjudna och fel. Om min dotter vill ha en rosa prinsessklänning är det klart som fan att hon skall få det. Det samma gäller min son (eller mitt könsneutrala barn, om så blir fallet!). Jag kommer att skita fullständigt i normer kring kläder, leksaker och uppfostran. Mitt barn kommer först och främst att få vara ett barn, en person, en individ, och det är sorgligt att inte alla barn får växa upp så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar