onsdag 13 augusti 2014

Macy har somnat in.

Jag har inte riktigt orkat skriva ut nyheterna här. Behövde hämta mig lite grann först. Macy har den senaste månaden visat ålderstecken så som att inte springa lika mycket i hjulet, sova mer, sätta sig i ett hörn och somna när hon varit ute en stund och ätit lite mindre än vanligt. Hon har även kissat ganska mycket, vilket också kan vara ett tecken på att kroppen börjar bli gammal.
Här om kvällen satte hon sig i "sitt" hörn i köket med en gång när hon blev utsläppt, så jag pussade och klappade på henne lite och satte in henne i sitt hus igen. Nästa förmiddag, när jag skulle ge henne ett pommes frites, så kom hon inte ut ur sitt hus som hon brukar göra när jag ger henne något gott. Stack in handen och kände på henne. Hon spratt inte till som hamstrar (även hon) brukar göra när de får en surprise wake up, utan kändes kall och andades snabbt där hon låg. Lyfte oroligt på huset och förstod direkt att hon lagt sig för att dö. Hon reagerade inte speciellt mycket på varken mig eller maten, ögonen var ofokuserade och kroppstemperaturen en give away. Jag klippte till en filt åt henne av en handduk och bäddade ner henne så gott jag kunde så hon inte skulle frysa. Sedan lade jag en filt över akvariet så hon skulle få ha lugn och ro.
Kollade till henne då och då, och det gjorde ont i mig att det gick så långsamt (hon kändes död men hade fortfarande lite ögonreflexer kvar en av gångerna, till exempel). Inte mycket att göra annat än att klappa och lugna, ge henne space och hjälpa henne med värmen. På kvällen när jag kollade igen så var det över.
Jag bäddade ner henne i en låda med lite av favvisarna - jordnötter - och ställde lådan i buren i några extra timmar för säkerhets skull. En vill ju inte råka frysa in en levande hamster.
Jag drömde senast idag en mardröm om att jag tog ut henne ur frysen och märkte att hon andades lite, att hon låg där och svälte ihjäl för hon liksom hade återuppstått på något vis. Fy. Hemska tankar. Jag hoppas jag lyckas få sålt hennes akvarium och grejer så jag slipper bli påmind om hur tomt det är utan henne.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar